Blog Image

Bloggen Talpedagogen

En blogg om barns tal och språk av Lotta Juhlin, talpedagog, författare och föredragshållare

Jag vill med denna bolgg skapa ett forum för dilalog med föräldrar såväl som med lärare (blivande och etablerade) i förskola och skola, speciallärare och specialpedagoger, talpedagoger och logopeder.

Upprepning

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:36:05

Till barnets naturliga talutveckling hör upprepning (iterering). Från så tidigt som 3 års ålder kan barnet börja
iterera:


Pappa,
vet du vet du vet du VAD! Jag jag jag såg när cykeln kom och då då då då då
rullade bollen ut på gatan.

Barnet upprepar hela ord i ett mjukt talflöde och utan
någon ansträngning. Många föräldrar
oroar sig och tror att barnet har börjat stamma. Tro inte det! Det är ett skede
i barnets naturliga talutveckling. Barnet har ännu inte fått så många ord och
måste då upprepa upprepa upprepa medan hjärnan letar letar letar efter ordet
som ska fram. Det är rent av finurligt, för konstigt nog brukar det inte vara
någon som avbryter när man upprepar, trots att upprepningen i sig ju är helt
ointressant att lyssna på. Hör på våra politiker! De gör likadant. Medan de
väntar på att hjärnan ska leverera det rätta ordet/den korrekta formuleringen,
upprepar munnen den senast uttalade formuleringen: När det gäller det här det här det här ärendet, ska vi tillsätta
tillsätta en en en kommitté som får som får utreda saken.

Stamning är något helt annat. Orden går sönder mitt i.
Både den som talar och den som lyssnar kan uppleva frustration och blockering.
Det finns egentligen lika många sätt att stamma på som det finns de som stammar
och ämnet är så komplicerat – om än intressant, eftersom man kan hjälpa – så
det får vänta till ett annat blogginlägg.



Ett, två, tede

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:35:15

Eftersom r är så komplicerat att uttala, så är det
många som ända upp i vuxen ålder har svårt för det. Visst har du hört fler än
Mundebo, som har gett upp försöken med att uttala ett korrekt r?

Du kan
själv pröva på ett ”nästan-r” med tungspetsen genom att uttala ett snärtigt d
istället för r och lägga in ett nästan omärkligt e strax före d:

tede (tre), tedo (tro), gedoda (groda), dedake (drake), bedo (bro), bedev (brev), kedok (krok), pedova (prova)

Om du böjer tungspetsen lite bakåt, när du ska uttala d
och snärtar till, så låter tede nästan som tre, eller hur? R uttalas just på samma ställe
i munnen som l, n, d och t fast på dessa ljud
snärtar tungan bara till en enda gång. För att kunna uttala ett r med
tungspetsen måste tungspetsen lära sig att vibrera mot tandvallen. Den sitter
precis bakom framtänderna i överkäken. Men det där med att vibrera med
tungspetsen – det är överkurs.

Det finns många andra sätt att upptäcka r-uttalet på men
det tar jag upp i ett senare blogginlägg.

Här några r-verser med många l och d och t och några n, som kan hjälpa tungan att lägga sig i rätt läge för r. Inom parenteserna ser du uttalet av
ett nästan-r. Uttala ett nästan omärkligt e och snärta sedan till
ordentligt på d!

Vill du ge mig
soda

lilla goda gedoda (groda)?

Ett, två, tede (tre),

nu vill jag
va´me´.

Ett två tede (tre), fyeda (fyra)

jag kan nog ta
ly
eda (lyra)


Vem var
det som p
eduttade (pruttade)?


En tedumpet (trumpet) som skuttade.

Lycka till!

Lotta



Hej, va´ bja att du kom!

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:34:04

I hela vårt avlånga land är r det allra svåraste
ljudet att lära sig. Av de fyra acceptabla r som finns i svenska språket
är det lättaste det r som produceras nere i halsen med hjälp av
tungroten – det ”skorrande” r:et. Det finns dessutom två olika skorrande r
ett som skorrar kraftigt (hos många skåningar) och ett som skorrar lättsamt
(ofta i Halland och Småland). Det allra svåraste r:-et att uttala är det som
rullar kraftigt på tungspetsen. I de norra delarna av vårt land trycker man ofta kraftigt på
ett tungspets-r. Det låter som så
rrrejält.

Det fjärde r:-et är det som rullar mer lättsamt på
tungspetsen.

Till yttermera visso finns ännu ett dialektalt accepterat
r-uttal. I Västervikstrakten använder man ofta ett w-liknande ljud (som
engelskans w i ordet we -vi eller
som när vi blir imponerade och säger wow) när r inleder ordet. Då kan räkor låta wäkor.

Det är inte
ovanligt att barn ersätter r med w-uttalet: Jag kan wäkna till twe.

Det
vanligaste är att man ersätter r med j: Jag kan jäkna till tje.

Det är också
ganska vanligt att man byter ut r mot ett tonande th-ljud – som i
engelskans then (sedan): Jag kan thäkna till t-the.

Att l
får ersätta r förekommer också: Jag
kan läkna till tle.

Förbered
tungspetsen på r genom att öva på l och d i versen:

Lilla, lilla Ludde

ligge(r) på en kudde.

Luddes lilla nalle

hete(r) lilla Lalle.

Han vill va´ hos
Ludde

och ligga på en
kudde.

Lycka till!

Lotta



Mer kul med supradentaler

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:33:38

En lärare i mellersta eller norra delarna av vårt land
som inte känner till fenomenet med supradentaler och dialekter kan tycka att
henne/hans elev har svårigheter med att ”prata rätt”. Eleven säger stot och fat om stort och fart men pratar i övrigt som man gör på
orten. Föräldrarna är från Småland (eller kanske Halland) och har naturligt nog
inte några supradentaler. Barnen härmar ofta föräldrarna i sitt tal men påverkas
förstås också av omgivningen och därför kan barnets uttal bli en blandning av
två dialekter – i det här fallet småländska
och den dialekt, som pratas på orten där barnet bor. Det som för läraren och
kanske även föräldrarna framstår som ett talproblem är alltså bara en naturlig
följd av en dialektblandning.

(I de delar av vårt land, där man i allmänhet inte har
några supradentaler, kan således inledningen på föregående stycke låta så här: En lärare i mellesta eller norra delana av
våt land…
)

Detta kan orsaka svårigheter för barnet. Läraren
signalerar kanske en bekymrad min och tror att barnet har talproblem. Eleven
blir osäker och kanske till slut övertygad om att något är fel med honom/henne och
växer upp med denna bild av sig själv i bagaget. Om läraren och föräldrarna
hade känt till att supradentaler ofta saknas i bl.a. småländskan och om läraren
hade känt till att barnets föräldrar är från Småland, så hade barnet kanske fått
ett helt annat bemötande och aldrig hamnat i den uppfattningen att han/hon har
problem.

Antingen ditt barn/dina elever har svårigheter med talet
eller inte så lek språklekar med ditt barn/dina elever och ha roligt
tillsammans! Här får du en vers (en språklek) en vers som är bra att ha, när
det har slutat regna. Om du har en dialekt där man inte uttalar
supradentalerna, så ska du naturligtvis uttala så som brukligt är, där du bor.

Klart på himlen, klart i luften, klart åt alla håll

Nu kan vi leka ute igen, för nu är det uppehåll.

Lycka till!

Lotta



Vi statade jättefott!

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:32:19

Ett intressant fenomen är de så kallade supradentalerna. Det är de ljud som
bildas med r i kombination med l, s, n, d och t.

I t.ex. ordet fort
är rt en supradental. Här är fler exempel på ord med supradentaler:

Fart, kort, bord, färd, jord,
farlig, härlig, kärna, torn, mars, kors,
rsk …

Supradentalerna formas genom att man ”rullar” tungspetsen
lite uppåt-bakåt framför gommen (mot tandvallen) och liksom snärtar till.
Pröva! Då blir rt ett ljud mittemellan r och t.

I många dialekter, t.ex. småländskan och halländskan
utelämnas ofta supradentalerna i uttalet. Då låter det så här:

Hon statade med
så´n fat att hon tappade katan.
(Hon startade med så´n fart att hon
tappade kartan). Det är helt naturligt och korrekt att i vissa dialekter
utelämna supradentalerna i uttalet.

I Skåne har man för det mesta inte heller några supradentaler.
Där uttalar man i stället r-et
i supradentalerna. Barnen i mellersta och norra Sverige undrar ibland hur
”bokstaven” rt ser ut, när de
ska skriva t.ex. stort. En
från Skåne uttalar r-et och sedan t-et och hör alltså att stort
stavas med rt i slutet.

Här får ni en vers, som kan vara bra att ha i trafiken.
Ni få öva på att ”rulla” tungspetsen lite uppåt på ordet klart:

Klart till vänster, klart till höger, klart åt båda håll.

Inga bilar, nu går vi över, vi har jätte- koll.

Lycka till!

Lotta



Skoja med tungan

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:31:28

Titta i spegeln och studera era tungor. Prata om de olika
delarna på tungan; tungspetsen längst fram, tungbladet ”mitt på”, tungryggen
längre bak, tungroten längst bak nere i svalget och tungkanterna. På tungspetsen rinner ljudet ssss ut. Där
formas också ”det fina” sj-ljudet, som används flitigt i norra Sverige och som
de flesta dialekter använder vid uttalet av månaden mars. Där tungbladet
pressar lätt mot tandvallen (alldels bakom framtänderna i överkäken) formas ljuden
l,n,d, och t. Där tungryggen trycker
lätt mot mjuka gommen formas g- k- och ng-ljuden. Där tungroten pressar mot svalgväggen formas de bakersta ljuden –
tungrots-r (de ”skorrande r:-en”) och ch som i uttalet av tonsättaren Bach.

Glassövning: Slicka
på en glass med tungspetsen. Lägg en glassklick på tungbladet, låt den glida
ned på tungryggen och känn därefter hur glassklicken halkar ned mot tungroten
och svalget. Svälj och börja om! Tryck ut en glassklick med hjälp av tungan mot
kindernas insida. Pressa upp glassen mot den hårda gommen, som fortsätter efter
tandvallen och sedan mot den mjuka gommen, som sluttar ned mot svalget.

Genom dessa lekar kan både du och barnet bli varse
tungans möjligheter och alla platser i munnen där ljuden formas.

Om du inte visste det förut, så förstår du väl nu hur
viktigt det är att man tar ett steg i taget för att kunna lära sig prata rätt?
Man kan inte uttala ljuden korrekt, förrän man lärt sig styra tungan snabbt och
lätt och rätt i exakt rätt ögonblick. Bara för att du som är vuxen pratar rätt,
så lätt och inte tänker på var du sätter tungan i varje ögonblick, så kan du
inte förvänta dig att ditt/ett barn ska ha samma smidighet i tungan. Du fick
också anstränga dig i vartenda steg, när du var liten men du kommer inte ihåg
hur knepigt det var. Pressa inte utan ha tålamod med barnet/eleven! Öva genom
att leka och ha roligt tillsammans!

Här får ni en rapp, som passar till tunggympan. En kan
rappa när den andra utför konsterna. Om det inte blir alldeles rätt, så strunta
i det. Huvudsaken är att ni har roligt! Då öppnas sinnena och barnet/barnen lär
sig lättare och kan kanske klara tungkonsterna efter några glada stunder med
övningar.

Nu ska vi
rappa en tunggympalåt

tungan får
vinka upp och nedåt, upp och nedåt

Sen kan den
pressa så att kinden får en bula

Titta i
spegeln! Oj, vad vi blev fula!

Tungan kan
vifta från sida till sida, sida till sida

och sen kan
tungan få gnida och gnida, gnida och gnida

uppe i
taket, inne i munnen

Var är den
nu? Är tungan försvunnen?

Se där kom
den ut som skjuten ur kanon

Nu har den
fått lite hyfs och fason.

Lycka till!

Lotta



Tunggympa

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:30:12

Det är klart att det först och främst är tungympa som
gäller, innan tungan kan styras i rätt läge i rätt ögonblick! Om du långsamt
uttalar ordet a r t i k u l a ti o n s s v å r i g h e t e r och samtidigt försöker lägga märke till
tungans alla olika positioner, så märker du hur otroligt smidigt din tunga
arbetar.

Tungspetsen,
tungbladet, tungryggen, tungsidorna och tungroten hittar rätt
artikulationsställe i munnen i exakt rätt ögonblick så att ordet ska kunna
levereras på ett så korrekt sätt att det inte råder något tvivel om vad du sa. Då
är det också lätt att förstå hur viktigt det är att man tränar tungan – har
tunggympa, så att tungan smidigt kan böja sig, kasta sig framåt eller dra sig
bakåt, vika kanterna, skjuta rygg eller bara koncentrera sig på yttersta
spetsen och dessutom hitta rätt till alla uttalsplatser i munnen! Då är det
inte underligt att en otränad barntunga slinter och något ljud hamnar fel eller
utelämnas.

Titta i spegeln tillsammans med barnet/barnen och se vad
ni kan göra för konster med tungan. Vifta, vinka, snärta från sida till sida,
rulla in i munnen och skjut ut. Slicka gommen och munbotten, kindernas insida,
framtändernas utsida och insida i överkäken och samma sak i underkäken. Placera
tungan mellan framtänderna i underkäken och underläppens insida och försök att
prata med varandra utan att röra på tungan! Kan ni göra konster med tungan?
Kolla! Kan ni ”klicka” med tungan? Kan ni låta med tungan på något annat sätt?
Kan ni forma tungan till ett rör? Lek ofta så här med tungan och försök att så
småningom kunna göra alla konster med tungan utan att samtidigt röra huvudet
eller ögonen eller händerna – d.v.s. utan några så kallade medrörelser. Här får
ni en rolig vers som påminner tungan om vad den kan göra för konster:

Slicka och
klicka och vicka,

vinka med tungan
och nicka,

fladdra och låt

låt som en båt,

rulla och sträck
och pricka.

Lycka till!
/Lotta



De e inte lätt att pjata jätt!

Barns tal och språk Posted on 2012-02-18 13:27:21

Tycker du att ditt barn/ditt barnbarn/din elev har
talsvårigheter? Tror du att han/hon stammar? Är du orolig över barnets tal-
eller språkutveckling? Undrar du varför barnet inte kan/vill läsa? Tycker du
att det är roligt och viktigt att stimulera barns tal och språk? Då är min blogg något för dig!

”Varför ska
man lära sig läsa?

Det har många
barn frågat sig. De flesta hittar ett svar. De lär sig inte att läsa för
läsningens skull. De anar att de kan få uppleva något, om de får tillgång till
det skrivna ordet på skyltar och lappar, i tidningar, brev, filmer och böcker.
Nyfikenheten blir en god hjälp.

Läsningen är ett medel att lära sig något annat än att
läsa!
När man förstår det väcks nyfikenheten. För att inse att läsandet ger
något annat utöver själva läsningen, så måste barnet först ha möjligheten att
bli vän med det talade språket. Det är vi vuxna som ska inviga barnet i den
värld, där talet och språket lever. Vi ska bjuda på språkliga utmaningar, som
barnet förmår klara av och lägga till sina färdigheter. Vi ska leka och ha
roligt med språket – gärna på ett respektlöst sätt!

Tillsammans
med barnet ska vi smaka på nya och tokiga ord och uttryck. Barnet ska få
handskas med tal och språk i den takt det passar barnet, så att språket blir
mjukt och formbart för barnet – som leran, när den först är kall och hård och
sedan låter sig formas, när den blivit varm och mjuk.

Vi som är
vuxna har skyldigheten att servera – inte lära, för barnet lär sig självt – men
att servera möjligheter och utmaningar och peka på tillfällen, där barnet
självt kan upptäcka språket, så att det blir hennes/hans. Barnet ska känna sig
stolt över det hon/han kan uttrycka och känna lusten att upptäcka mer och
glädjen att smida själv.

Om barnet
ställs inför en uppgift, som det inte klarar av att lösa – då är det inte
barnet det är fel på. Det är uppgiften som är fel! Det är pedagogens skyldighet
att hitta frågor och utmaningar som ligger på barnets nivå. ”

Ur Talråd i Läsgåvan (Liber) av Lotta Juhlin

Om vi vuxna kunde se mer till barnens förmågor än deras
oförmågor så skulle det gå lättare för många barn att lära sig prata rätt. I
princip kan man säga fel på vartenda ljud i språket och med det i åtanke blir
det roligt att lägga märke till allt vad barnet faktiskt kan.

Det finns många roliga övningar för att stimulera barns
tal och språk och jag har tänkt använda den här bloggsidan för att ge tips och
råd om barnens tal och språk. Eventuella frågor kommer jag att med glädje
försöka besvara.

Här får ni en rolig vers så länge:

Tyst, tyst, smyg
på tå.

kryp ihop och
bli jätte- små.

Väx och bli
stora och klampa på, klampa på

Stampa med
fötterna och klappa i händerna

Knäck alla nötterna
men inte med tänderna

Och tyst igen,
smyg på tå

bli så små, så
små, så små!

Lycka till!

Lotta