I hela vårt avlånga land är r det allra svåraste
ljudet att lära sig. Av de fyra acceptabla r som finns i svenska språket
är det lättaste det r som produceras nere i halsen med hjälp av
tungroten – det ”skorrande” r:et. Det finns dessutom två olika skorrande r
ett som skorrar kraftigt (hos många skåningar) och ett som skorrar lättsamt
(ofta i Halland och Småland). Det allra svåraste r:-et att uttala är det som
rullar kraftigt på tungspetsen. I de norra delarna av vårt land trycker man ofta kraftigt på
ett tungspets-r. Det låter som så
rrrejält.

Det fjärde r:-et är det som rullar mer lättsamt på
tungspetsen.

Till yttermera visso finns ännu ett dialektalt accepterat
r-uttal. I Västervikstrakten använder man ofta ett w-liknande ljud (som
engelskans w i ordet we -vi eller
som när vi blir imponerade och säger wow) när r inleder ordet. Då kan räkor låta wäkor.

Det är inte
ovanligt att barn ersätter r med w-uttalet: Jag kan wäkna till twe.

Det
vanligaste är att man ersätter r med j: Jag kan jäkna till tje.

Det är också
ganska vanligt att man byter ut r mot ett tonande th-ljud – som i
engelskans then (sedan): Jag kan thäkna till t-the.

Att l
får ersätta r förekommer också: Jag
kan läkna till tle.

Förbered
tungspetsen på r genom att öva på l och d i versen:

Lilla, lilla Ludde

ligge(r) på en kudde.

Luddes lilla nalle

hete(r) lilla Lalle.

Han vill va´ hos
Ludde

och ligga på en
kudde.

Lycka till!

Lotta