Till barnets naturliga talutveckling hör upprepning (iterering). Från så tidigt som 3 års ålder kan barnet börja
iterera:


Pappa,
vet du vet du vet du VAD! Jag jag jag såg när cykeln kom och då då då då då
rullade bollen ut på gatan.

Barnet upprepar hela ord i ett mjukt talflöde och utan
någon ansträngning. Många föräldrar
oroar sig och tror att barnet har börjat stamma. Tro inte det! Det är ett skede
i barnets naturliga talutveckling. Barnet har ännu inte fått så många ord och
måste då upprepa upprepa upprepa medan hjärnan letar letar letar efter ordet
som ska fram. Det är rent av finurligt, för konstigt nog brukar det inte vara
någon som avbryter när man upprepar, trots att upprepningen i sig ju är helt
ointressant att lyssna på. Hör på våra politiker! De gör likadant. Medan de
väntar på att hjärnan ska leverera det rätta ordet/den korrekta formuleringen,
upprepar munnen den senast uttalade formuleringen: När det gäller det här det här det här ärendet, ska vi tillsätta
tillsätta en en en kommitté som får som får utreda saken.

Stamning är något helt annat. Orden går sönder mitt i.
Både den som talar och den som lyssnar kan uppleva frustration och blockering.
Det finns egentligen lika många sätt att stamma på som det finns de som stammar
och ämnet är så komplicerat – om än intressant, eftersom man kan hjälpa – så
det får vänta till ett annat blogginlägg.