Ett intressant fenomen är de så kallade supradentalerna. Det är de ljud som
bildas med r i kombination med l, s, n, d och t.

I t.ex. ordet fort
är rt en supradental. Här är fler exempel på ord med supradentaler:

Fart, kort, bord, färd, jord,
farlig, härlig, kärna, torn, mars, kors,
rsk …

Supradentalerna formas genom att man ”rullar” tungspetsen
lite uppåt-bakåt framför gommen (mot tandvallen) och liksom snärtar till.
Pröva! Då blir rt ett ljud mittemellan r och t.

I många dialekter, t.ex. småländskan och halländskan
utelämnas ofta supradentalerna i uttalet. Då låter det så här:

Hon statade med
så´n fat att hon tappade katan.
(Hon startade med så´n fart att hon
tappade kartan). Det är helt naturligt och korrekt att i vissa dialekter
utelämna supradentalerna i uttalet.

I Skåne har man för det mesta inte heller några supradentaler.
Där uttalar man i stället r-et
i supradentalerna. Barnen i mellersta och norra Sverige undrar ibland hur
”bokstaven” rt ser ut, när de
ska skriva t.ex. stort. En
från Skåne uttalar r-et och sedan t-et och hör alltså att stort
stavas med rt i slutet.

Här får ni en vers, som kan vara bra att ha i trafiken.
Ni få öva på att ”rulla” tungspetsen lite uppåt på ordet klart:

Klart till vänster, klart till höger, klart åt båda håll.

Inga bilar, nu går vi över, vi har jätte- koll.

Lycka till!

Lotta