Det finns lika
många sätt att stamma på som det finns de som stammar. Först och främst vill
jag ta död på ett par felaktiga fördomar: Stamning smittar inte! Och stamning
är inte något som kommer av att man är nervöst lagd. Däremot kan man bli nervös
för att prata om man stammar.

Man brukar säga
att de som stammar har ett ovanligt stort ordförråd. När man känner att ordet
som strax ska ut, kommer att krångla, så väljer man blixtsnabbt ett annat ord –
i bästa fall en synonym, i värsta fall ett ord som får hela sammanhanget att
bli annorlunda än vad det var tänkt. Om du går till kiosken och vill köpa din
älsklingschoklad – kexchoklad – och
känner att du kommer att hacka på ordet, så väljer du kanske snabbt en Japp istället och går därifrån ”med värdigheten
i behåll”. Stamningsterapi går först och främst ut på att du ska kunna säga
kexchoklad …. även om det blir med stamning:
kö-kö-kö-kö-kö-kexchoklad eller
g-g-g-g-g-k-k-……… (tystnad) …..
kexchoklad
eller kexchokle-kle-kle-kle-kle-klad.

Man kan träna på
att ”stamma mjukt” – ssssläpa llllite på orden. När man inte kan släpa – som t. ex. på kex så kan man studsa lite lätt: ke-kex.

För dig som möter
en som stammar är det viktigaste att

·
du
lyssnar på vad han/hon säger och
inte på hur han/hon pratar

·
du
inte fyller i utan väntar

·
du
som arbetar i barngrupp ser till att var och en får prata till punkt. ”Här
avbryter vi inte!”

·
du
ger den som stammar en varm och tillåtande blick

·
du
själv inte drar iväg och pratar fort uuutan hellre draaar ut lllite på ditt
eeeget t-tal och sssläpar ibland, där
det går att släpa och studsar lätt d-där man inte k-kan släpa, när det känns
naturligt att hjälpa till på ett sådant sätt.

Här får ni två
verser som kan vara bra att ha:

Jag snackar

Det hackar när jag snackar

Men jag snackar när det
hackar

Sssläpa

Om jag tycker att det hackar

Så sssläpar jjjag och
sssnackar

(båda verserna hämtade ur Tala ut och prata på av Lotta Juhlin)